bättre att brinna ut
där finns du som berättar allt för alla, som måste underhålla för att hålla vännerna vakna, prata för mycket för snabbt för att bibehålla deras uppmärksamhet. detaljer och känsligheter som absolut inte får lämna vännernas läppar. det är privat, det är innerligt ypperligt hemligt och dessa vänner ger dig en nick, ett tecken på ett ihåligt löfte och startsignalen går. ur dig öses allt som inte får lämna rummet. som du lik förbannat vet nästintill kommer att bränna ut stadens telefonledning timmen senare.
alla vet allt om dig, men du måste underhålla (måste inte känna dig ensam) och bli ointressant objekt som brinner ut, tar slut, och tystnar. för visst har du mer att berätta men ingen vill höra, de har hört det förr och du är förbrukat gods.
trashcan tragedy
Inte ditt fel. Ödet, logiken, slappheten, och framtidens fel. Och de sade: Ta slut och skrynkla ihop och släng. Runda av är för mesar. Var cool var hård istället.
Men du är mesig! Du backar, gräver upp och vecklar ut ditt slut. Stryker och slätar ut. Bort alla veck.
Hur blir det, blir det bra.
Nej, säger du. Jag förstår inte orden. Jag får inte bort vecken. Titta på klumpen! Jag får det inte fint igen.
Där går du och väntar på att det skall slå.